Idag vaknade jag upp med en olustkänsla i kroppen. Jag visste inte helt var känslan kom ifrån eller hur jag skulle bli av med den.  Jag började med att tänka på att jag har en bra dag framför mig. Först har jag dagen för mig själv och jag har tänkt ägna denna dagen åt att bara läsa och ha det gott och ikväll ska jag träffa tjejgänget och gå ut och äta. Jag har sett fram emot lördagen så varför känns det så här? H har alltid sina barn på lördagar så det var inte så att jag saknade något som vi brukar göra.

Jag bestämde mig för att ge mig ut och springa. Det skulle säkert skingra tankarna. En mil senare kommer jag hem. Nog känner jag mig nöjd. Det känns fantastiskt att veta vad kroppen kan prestera. Jag är en person som för ca 2,5 år sedan inte tränade så överdrivet mycket till att vara en person som tränar ca 4 dagar i veckan. Så nu kände jag mig stark i kroppen och nöjd över vad jag presterar. Men olustkänslan fanns kvar i kroppen.

Jag tänkte då att okej jag får helt enkelt låta känslan komma till mig. Det får kännas tungt och jobbigt men jag måste veta vad det är som gnager mig. Jag satte mig rätt upp och ner i soffan och lät tankarna snurra. Plötsligt tror jag att jag hittade något. Jag kände en saknad efter H! Vi har pratat eller på annat sätt hörts varje dag under 8 månaders tid och nu har vi inte hörts. Jag saknar honom det är naturligt och det är naturligt att vara ledsen över det. Men det var inte det som gnagde i mig utan det som gnagde i mig var en rädsla över att han inte saknar mig. En rädsla över att han inte stundtals tänker på mig och vill lyfta luren och ringa mig precis som jag har velat de sista dagarna.

Det kändes så skönt att komma fram till var det onda kom ifrån för nu visste jag ju hur jag skulle handskas med det. Som jag ser det finns det lite olika lösningar att tänka i det här fallet, alla med lite olika resultat.

1. Jag tänker att H inte saknar mig och inte tänker på mig. Att han bara njuter av att få vara för sig själv. Detta är en tanke som får mig att må som jag gjorde när jag vaknade i morse.

2. Jag tänker att H inte saknar mig och inte tänker på mig. Att han tycker det är skönt att få vara ensam nu. Att det är så beror inte på mig och att han inte tycker om mig utan det har att göra med hans situation i livet just nu. Han har inte möjlighet att släppa in mig för han har andra saker att ta han om. Denna tanke får mig genast på bättre humör. Jag förstår att oavsett hur han känner så har det inte med mig att göra och dessutom har jag själv saker i livet som jag måste ta hand om - mig själv.

3. Jag tänker att H visst saknar mig och tänker på mig. Att han precis som jag tycker det tomt att inte höras. Han tycker om mig och önskar att det fanns rum för mig. Men just i detta nu så behöver han fokusera på andra saker precis som jag måste göra. Den här tanke får mig också att må bra och det är så jag väljer att tänka. Jag skapar min egen verklighet och i den verkligheten tänker han på mig och saknar mig precis som jag gör med honom.

Naturligtvis vill jag att vi ska vara på en annan plats än där vi är idag, men nu är vi här och då måste jag handskas med den situationen jag har framför mig. Ibland är det lätt att trycka bort känslan för att man inte orkar må dåligt. Men jag tror att det är först när man förstår var känslan kommer ifrån som man kan göra något med den.  Ibland är vi så invanda vid att tänka på ett visst sätt att det är först när vi sätter oss ner och reflekterar över det som vi inser vad det är som orsakar att vi inte mår bra.

Idag väljer jag att ta ansvar för mitt liv och för hur jag mår!

#vuxen #ansvarstagande #väljglädje