Jag har ofta en relativt ambivalent känsla inför söndagar. Jag trivs med mitt jobb och jag trivs med att vara där. Så i det stora hela har jag ingen ångest för att gå dit imorgon. Trots detta föredrar jag helgen. Under helgen hittar jag ofta på roliga saker och jag har oftast inga strikta tider att passa. Jag tror att den stora skillnaden mellan helg och veckodagar har för mig varit att helgen styr jag själv över men under veckodagarna finns det andra saker som styr när jag ska gå upp, var jag ska vara vid en viss tidpunkt, vilka saker jag måste göra etc. Har man ett arbete är det relatvit naturligt att det finns vissa saker jag måste göra. Men jag har ju valt att jobba där jag jobbar och med det jag jobbar. Så det är faktiskt fortfarande jag själv som styr och det har jag nog stundtals glömt bort. Ingen annan tvingar mig att jobba där jag jobbar utan det är enbart mitt val. Skulle jag på söndagen känna ångest för att gå till jobbet då är det dags att ta ansvar för situationen och göra ett nytt val. 

Dessutom är arbetsdagen enbart 8 timmar och sedan har jag en hel kväll som jag kan göra precis vad jag vill med. Det känns skönt att lägga mig på söndagen och veta att imorgon ska jag gå till arbetet som jag har valt. Jag har haft möjligheten att plugga i 5 år för att få arbeta med det jag vill. Det är verkligen inte alla människor som har den lyxen. Dessutom gillar jag måndagar på så vis att det alltid känns som en ny start. Jag har redan nu bestämt mig för att nästa vecka ska bli grym!! Jag ska vakna imorgon med ett leende på läpparna glad över att få sätta mig på min nya cykel och cykla till loppet. Först ska jag krypa ner i min goa säng och få en riktigt god natts sömn i mina nytvättade lakan.   

 Igår var det exakt 8 månader sedan vi träffades. Sällan har jag träffat en människa med så mycket glädje och positiv energi. Det smittade av sig och jag ville ha mera. Allting med dig är så genuint och så ärligt och det är få personer jag känner en sådan tillit till. När jag är i din famn känner jag mig trygg och omhändertagen. Du är rolig och jag kan prata i telefon med dig i timmar och fortfarande inte vilja lägga på. Du värdesätter samma saker som mig och ibland är det galet vad lika varandra vi är. Du är aktiv, du är social, du är smart. Du är omringad av vänner vilket jag förstår då du är en omtänksam och varmhjärtad person. Du har gått igenom saker som de flesta av oss aldrig kommer förstå och du har tagit dig igenom dessa saker med en styrka som är obeskrivlig. Du är vacker med fantastiska ögon och charmiga skrattgropar. Du är vuxen och ansvarstagande och du vet hur man värdesätter livet.

Du vet hur man ber om ursäkt och du vet hur man förlåter. Du ger alla människor en chans och du är prestigelös. Du är målmedveten, rak och insiktsfull. Därför vet jag att du kommer komma ut på andra sidan starkare än någonsin.

Du är kärleksfull och jag vet att ditt hjärta kommer att öppnas sig igen. Du kommer ta lärdom av det du gått igenom och du kommer lämna det bakom dig och gå vidare. Du har satt två helt underbara tjejer till jorden som inte vill något hellre än att ha en lycklig pappa. Du är värd en ljus framtid och du är värd att älskas. Sen du kom in i mitt liv har alla andra killar bleknat. Det känns som att hjärtat hoppar några extra slag när du är i min närhet.

Det finns en mening med att vi är där vi är idag. Det finns en lärdom att ta av detta. För min del tror jag det handlar om att vara trygg med mig själv innan jag kan vara trygg med någon annan.

Jag vet att du finns i min framtid H   

Just nu behöver du fokusera på annat så jag tänker tro och hoppas för oss båda.

"If you are lucky enough to find a weirdo never let them go".

#kärlek #hopp #framtidstro

Det finns  ett par olika anledningar till att jag valt att inte gå ut med mitt riktiga namn här i bloggen och varför jag ännu inte berättat för vänner och familj att jag skriver. Den främsta anledningen är för att bloggen är för mig. Jag vet att jag mår bra av att skriva. Jag får en möjlighet att sätta mig ner och reflektera över saker. Jag viste inte helt på vilket sätt jag ville spara tankarna och tanken på en blogg gjorde mig förväntansfull. Genom att jag vet att det finns människor som läser det jag skriver så vill jag ännu mera leva upp till det skriver om.

Min andra anledning har att göra med att jag ibland nämner person och dessa har ju inte valt att skriva en blogg. Jag vill med andra ord inte utelämna personer . Genom att jag är anonym blir även dessa personer anonyma.

Den tredje anledningen är jag inte helt stolt över. Jag vet att vissa av de tankar och reflektioner jag har just nu kan av vissa uppfattas som hokus pokus. Jag har själv tidigare tänkt att; så lätt är det inte! Så positiv kan ingen människa vara. Det finns tillfällen i livet som man inte kan vända på. Bara för att jag tänker och fokuserar på något så kommer det inte att bli så etc. Jag vet att jag med mina tankar och reflektioner säkert provocerar många. Jag har själv blivit provocerad av liknande resonemang. Men för mig kom det till en punkt där jag kände att det är värt att testa det, vad har jag att förlora? Tyvärr är jag fortfarande en människa som tänker lite för mycket på vad andra ska tycka och tänka och jag är nog lite rädd att någon annan ska säga något som får mig att tvivla. Först när jag är stark nog i mig själv kommer jag ge mina nära och kära möjligheten att läsa mina tankar.

Jag har fantastiska vänner och en fantastisk familj som stöttar mig i vått och torrt. I tider när man har det tufft märker man vilka som finns där för en och jag är verkligen överväldigad över hur många som slutit upp och stöttat mig den här tiden. Jag har inte varit världens bästa vän eller familjemedlem då jag inte har haft kraften och energin till att vara det. Ändå har jag så otroligt många fina människor som finns där finns där för mig. Jag kan inte nog poängtera hur lyckligt lottad jag är. Oavsett detta tror jag att mitt nya sätt att se livet är något man själv måste komma fram till. Andra kan få en att öppna ögonen för det men det är först när man själv bestämmer sig för att göra förändringarna som man kan ta det till sig. Ibland kanske man måste nå rock bottom för att inse att man måste välja ett annat sätt att leva på?

En dag kommer jag vara stark nog att stå inför mina vänner och familj säga att så här ser mina val ut, så här väljer jag att tänka. Jag kommer ha kommit så långt att jag kommer tänka att detta är något som mina vänner kommer se positivt på och om någon mot all förmodan ifrågasätter något så vet jag att det inte har med mig att göra. Att människor som ifrågasätter är på en plats där jag en gång varit, en plats där man tror att man inte har makten att påverka sitt eget liv. Alla måste hitta sina metoder för att må bra - jag vet att jag har hittat min.