Nu när boken Hemligheten snart är slut ska jag påbörja nästa bok. Kraften är en uppföljare till boken The Secret och är skriven av Rhonda Byrnes. Ska bli spännande att se vilka insikter den kommer att ge mig!

Jag börjar komma till slutet av boken Hemligheten som jag skrivit om mycket här på bloggen. Det sista verktyget som tas upp i boken är mindfulness. Mindfulness beskrivs i boken som något som går ut på att träna hjärnan så att den lär sig att låta medvetandet stannar i nuet, snarare än att ryckas bort av olika tankar och känslor.

Detta är en övning som jag vet är viktigt för mig. Jag tänker ofta på vad som ska hända härnäst. Jag kanske ser fram emot en rolig resa och under den tiden har veckor passerat utan att jag har tagit vara på här och nu. Jag har också funderat över vad som ska hända i framtiden något som jag inte vet någonting om. Jag oroar mig för saker som ännu inte finns där och jag glömmer att njuta av det som är här och nu. Tillexempel vet jag att jag när jag varit med H har tänkt på att det är jobbigt att han ska åka hem snart för jag vet inte när jag får träffa honom igen. Detta har gjort att jag vissa gånger inte har njutit av stunden vi faktiskt har ihop. Han har frågat mig många gånger varför jag har så bråttom och jag har inte direkt haft ett svar. Jag har nog inte uppfattat det som att jag har bråttom men idag förstår jag vad han menar. Jag kan också se hur det hänger ihop med min relationsmodell och hur jag gärna tar hissen upp till tredje steget och hoppar över steg ett och två.

Jag vill lära mig att njuta av varje minut av livet. Livet är värdefullt och jag vill ta vara på det. Enligt författarna till boken hemligheten så leder dagliga mindfulness övningar till en annorlunda verklighetskänsla, större stresstålighet, mindre risk för att bli deprimerad och starkt ökad förmåga att stå emot att ryckas med av tankar och känslor. Ju mer du håller på desto större kommer förändringen bli. Övar man en stund om dagen i ett par månader så har det visat sig ge påvisbara skillnader i hjärnans sätt att tänka.

Även i relationer kan man öva sig i mindfulness och på så vis stanna kvar i stunden istället för att planera vad som ska ske härnäst i er relation. På en dejt kan du se till att uppleva stunden genom sinnen så som känsel, smak, syn, hörsel, andning etc. Vandrar tankarna iväg så noterar du att de finns där och sedan riktar du återigen fokus mot er två som just nu träffas.

I boken finns det olika övningar som presenteras som jag inte tänker gå in på direkt här. Det finns också en bra app som heter pzizz. Här finns inspelade ljudspår som guidar en igenom meditationen. Dessa tycker jag är bra om man är ovan. Jag kommer börja lite smått med 5-10 minuter om dagen  för att sedan öka stunderna efter hand som det känns rätt. 18 juli ska jag lägga på minnet och den dagen ska jag fundera lite extra över vilken effekt mindfulness övningarna haft på mig.

Idag när jag var på väg hem från jobbet trött efter en 12 timmars dag så ringde jag min mamma som jag brukar göra på måndagar. När hon svarar hör jag direkt att hon låter slirig på rösten och jag vänder direkt taggarna utåt. Båda mina föräldrar dricker alldeles för mycket och det är något som oroar mig och gör mig rädd. Jag vet inte om man kan säga att de är alkoholister för jag vet inte var gränsen för alkoholism går. Men att de inte har en sund relation till alkohol är något som är säkert. De är sedan många år skilda och lever i nya relationer. Jag skulle tro att de dricker någon form av alkohol varje dag.

Överlag tycker jag det är otäckt att se människor förändras när de dricker alkohol men att se sina föräldrar ändra beteende berör mig otroligt mycket. Pappa kan bli näst intill elak i sina kommentarer och väldigt nonchalant. Mamma lägger till med någon sorts överlägsen ton och blir slö i tankarna.  Jag har tagit upp det med min pappa en gång, att jag tycker att han drycker för mycket men han menar på att han har läget under kontroll. Det är sedan svårt att gå vidare med det när jag inte får stöttning från andra runt omkring. Jag är 34 år och vet inte om jag ska ta ansvar för vad mina föräldrar gör. Men samtidigt kommer jag ångra ihjäl mig om det en dag skulle hända dem något och jag står vid sidan och tittar på.

Min irritation gentemot mamma idag är egentligen rädsla som dyker upp i min kropp. Rädsla över att något ska hända dem och ilska mot mig själv för att jag inte gör något. Jag är också arg på dem för att jag känner oro för dem. De är vuxna människor som borde ta hand om sig själva. Jag vet inte hur man borde göra i en sådan här situation. Jag antar att jag måste fortsätta min resa mot att bli stark i mig själv och först då kan jag hjälpa andra.

Det jag skulle kunna börja med att göra är att, om jag hör att någon av dem är berusade, så kan jag säga att jag ser hellre att vi pratar en dag när du inte druckit. Då behöver jag inte utsätta mig för en situation som jag inte vill vara i. Så småningom är jag stark nog att säga till dem att jag älskar dem otroligt mycket och uppskattar allt de gör för mig. Att deras alkoholvanor oroar mig att jag blir rädd för att de skadar sig själva och att det leder till att jag mister dem.

Jag tycker att det är obehagligt att posta det här inlägget för jag säger aldrig till någon att jag tror att mina föräldrar har alkoholproblem. Genom att posta det sätter jag ord på tankar och känslor jag har inom om mig och det blir på något sätt mera verkligt. Är det kanske en början till att våga öppna upp och prata om det?