...att solen är framme och skiner!
Att jag haft en härligt avkopplande dag.
Att jag är snäll och omtänksam om mig själv och andra. Jag kommer att vinna på det i längden. Manipulativa och elaka människor kanske får kortsiktig lycka men i slutändan är de de stora förlorarna.

Ett viktigt och tänkvärt program. Värt att lyssna på, på alla sätt och vis. Dessutom mycket bra musik!

Kvällen spenderades idag med att gå med min bästa vän till Lotta på Liseberg. Kändes otroligt befriande att få skråla med i en massa goa låtar. Framförallt satte sig Patrik Isaksson textrad "Du får göra som du vill men aldrig förråda den som bryr sig". Ta vara på de vänner som bryr sig om dig, de är oerhör värdefulla!

Ja nu är det dags att lämna de saker bakom mig som jag trodde och hoppades på. Det är dags att satsa på de människor som vill vara i mitt liv och ser värdet i mig. Det blir inte alltid som man tänkt sig och människor är inte alltid som man tror. Det är dags att släppa taget om det som varit.

Är det helt knäppt av mig att tro att vi kan vara vänner? Vi har alltid sagt att oavsett vad som händer vill vi förbli vänner. Jag känner precis likadant nu som jag gjorde då när jag sa det. Han är en av de människor som känner mig bäst just nu. Varför ska man inte kunna fortsätta att träffas, prata och ha kul ihop? Visst det är inte så det vanligtvis brukar se ut men varför måste man följa det mönstret? Jag kommer inte över honom snabbare bara för att vi inte hörs, snarare tvärtom. Men beslutet är ju inte mitt ensamt att ta.

Jag tycker bara att det är så märkligt att när två människor bestämmer sig för att känslorna inte finns där längre så väljer man att inte höras och inte synas mera. Man går från att vara en av de viktigaste personerna i varandras liv till att inte höras mer. Har man barn ihop är man ibland "tvungen" att höras. Varför kan man inte fortsätta ha kontakt även om man inte har barn ihop? Det finns ju andra saker som gjort att man en gång valde varandra.

Om ingen av oss är förbannade på den andra varför måste vi då kapa all kontakt? Varför är den lättaste vägen alltid att utesluta någon ur ens liv?

Läste denna artikel i Aftonbladet idag och det lät spännande. Kunde inte låta bli att beställa en av Amits böcker :) Lär återkomma med tankar ifrån denna!

Jag har tidigare, här på bloggen, arbetet med de olika levnadsreglerna som Barbara Berger presenterar i sin bok Är du lycklig nu? Jag hann komma till levnadsregel nummer fyra innan midsommarhelgen och tänkte idag fortsätta med nummer fem. Levnadsregel nummer fem handlar om att ta hand om ditt. Det vill säga vi är olyckliga på grund av att vi blandar oss i andras liv istället för att ta hand om det som är vårt. Under steg ett ska jag beskriva situationer där jag blandar mig i andra människors liv.

Steg 1
Jag blandar mig i mina föräldrars liv på så sätt att jag kan bli irriterad över hur de väljer att leva sin liv. Jag kan också oroa mig för deras hälsa och hur de tar hand om sig själv. Jag oroar mig över om de verkligen är lyckliga. Jag är nog överlag en människa som många vänder sig till när de är ledsna, oroliga eller arga. Dessa gånger ger jag gärna tips och råd men jag tror inte att jag direkt blandar mig i hur de ska leva sina liv. När det kommer till mina föräldrar så gör jag nog dock det.

Under steg två ska jag beskriva hur det skulle kännas att släppa dessa människor fria. Att veta i hjärtat att de är fullt kapabla att ta hand om sig själv och att jag älskar och stöttar dem oavsett hu de väljer att göra i livet.  

Steg 2
Om jag släpper mina föräldrar fria tror jag även att jag skulle känna en frihetskänsla i kroppen. Att veta att de kan ta hand om sig själva och att de är minst lika kapabla som jag att skapa det liv som de vill leva känns som en otrolig lättnad. Min relation till mina föräldrar skulle bli mera ledig och avslappnad om jag låter dem ta ansvar för sitt eget liv. Jag kan fokusera på att göra saker som gör mig lycklig utan att behöva känna att jag behöver ta ansvar för någon annan i första hand.

Jag har fått ta en vuxenroll som liten vilket gör att jag fortfarande bekymrar mig för mina föräldrar. Jag har nyligen förstått att det vilar en besvikelse i mig över den roll jag har fått ta. Jag har dock chansen att i dagsläget välja att inta en annan roll i mina föräldrars liv och att släppa dem fria. Bara för att jag levt på ett sätt tidigare betyder inte det att jag måste fortsätta leva så. Endast jag kan ändra på mitt sätt att leva. Jag är vuxen och kan välja min egen väg att gå. Alla människor har ansvar för sina egna liv och jag har inte ansvar för att mina föräldrar ska leva ett lyckligt liv. Däremot har jag ansvar för att jag ska leva lyckligt och det gör jag bland annat genom att låta mina föräldrar leva sina egna liv utan att jag blandar mig i.

#tahandomditt #ärdulycklignu #barbaraberger

Början på mitt sommarlov har startat på bästa tänkbara sätt. Jag har valt att helt fokusera på min släkt och familj och därför inte haft tiden att blogga. Som jag tidigare beskrivit är tanken med bloggen att jag ska ha ett forum att lufta mina tankar och insikter. Jag skriver för mig själv och för att jag själv ska må bra. Därför har jag lagt den åt sidan några dagar då jag varit ihop med mina nära och kära. Att skriva här får aldrig bli ett tvång för då försvinner själva poängen med bloggen.

Jag har nu upplevt några härliga dagar i sommarstugan där jag firade midsommar. Det är helt underbart att få vara i den miljön. Gröna ängar, blankt vatten, röda stugor, blommor, frisk luft, tysthet, skratt, lekar, god mat, tävlingar, dans etc. Min 93-åriga farfar var med hela tiden och det känns helt fantastiskt att vi är 4 generationer som firar midsommar ihop. Den enda som saknades var min fina farmor som gick bort för tre år sedan. Hon älskade att ha släkten samlad kring sig och hon älskade högtider. Hon tittar nog ner på oss och är lycklig över att traditionen lever vidare.

Efter härliga dagar i stugan åkte jag med min brors familj hem till dem och har nu spenderat goa dagar hos dem. Jag har fått en massa kvalitetstid med min fina brorsdöttrar i form av lek, trams, bokläsning, mys och mycket mera. Min bror är den person som står mig allra närmast och jag har fått möjligheten att prata av mig med honom. Han är en person som alltid lyfter mig och som får mig att se mina goda sidor. Jag saknar honom här nära mig då han är min allra bästa vän. Jag är tacksam över att vi har en sådan bra kontakt.

Nu är jag tillbaka hemma igen och även det är skönt. Har jag varit på resande fot ett tag så tycker jag alltid om att landa hemma. Att få sova i min egen säng, att göra allt i min egen takt, att göra det som faller mig in och att få tid för mig själv. Jag känner att jag behöver få tid att återkoppla till mig själv. Jag har haft fantastiska dagar med fullt ös och då kan jag behöva stanna upp och lyssna på mig själv ett tag. Vad vill jag göra härnäst? Vad behöver jag just nu?

Jag fick ett SMS igår som återigen fick mig att tänka på hur viktigt det är att vi lyssnar på oss själva och gör det som känns rätt för just en själv. Lever man efter någon annans önskemål så tror jag att det så småningom kommer att göra en olycklig. Vi måste agera efter våra egna känslor och acceptera konsekvenserna av detta. Du är inte ansvarig för andras lycka enbart din egen.