Det är dags för mig att lämna känslorna av sorg, besvikelse, ilska, frustration bakom mig. Framförallt vill jag inte längre känna mig sviken och lurad. För att kunna gå vidare behöver jag lämna dessa känslor och hela historien med H bakom mig. För att göra det känner jag att jag behöver skriva av mig och berätta historien från start och berätta om alla de känslor som jag känner. När detta är gjort väljer jag att gå vidare och acceptera att ibland stöter vi på motgångar. För att kunna ta sig vidare gäller det att släppa de känslor som motgångarna för med sig och istället ta lärdomar av det som varit.

Jag träffade H för knappt ett år sedan. När jag träffade hade han ganska nyligen släppts från häktet där han suttit på grund av att hans flickvän anklagat honom för misshandel. När man läser detta förstår jag att man undrar vad det var för kille jag släppte in i mitt liv. Att det var naivt av mig att lita på en sådan kille. Men H är ingen person som misshandlar någon. Som han beskrev det för mig så hade han i över ett år känt sig otroligt nedtryckt av sin flickvän. Inget han gjorde var rätt och han umgicks knappt mes sina vänner längre då detta inte accepterades av hans flickvän. Han beskrev det som psykisk misshandel som gått så långt att han stundtals funderade på självmord.

En kväll gick det för långt. När hon återigen tryckte ner honom fick han nog och greppade tag i henne och slängde ner henne på sängen och skrev rätt hemska saker till henne. Saker som hon trots allt hade fattning nog till att spela in på sin mobil. Nästa dag hämtade civilpolisen upp H och han satt häktad i tre veckor. När H kom ut åkte han relativt direkt till en coach för att ta itu med allt de han gått igenom samt för att jobba med det raseriutbrott han fått. Det är ALDRIG rätt med våld! Han tog ändå ansvar för sina handlingar och förändrades på många sätt.

Under tiden jag och H träffades försökte hans ex att få honom sparkad från sitt jobb, hon pratade skit om honom till sina barn (hon har 2 sedan tidigare och de har 2 gemensamma) så de äldre vände ryggen till honom, hon försökte få honom uthängd i media, hon satt inne på alla hans saker och gav honom enbart några saker åt gången (hon hade också raderat allt innehåll på hans datorer), hon lade ut taskiga citat på Facebook som helt tydligt var riktade mot honom. Hon påstod dessutom att barnen var rädda för honom och satte därför igång en procedur där hon ville ha ensam vårdnad om barnen. Ja listan kan göras relativt lång.

Under hela denna tiden stöttade jag H. Han kunde vara hemma hos mig och gråta i timmar. Han kunde ringa mig till jobbet och vara helt förstörd. Jag lyssnade och försökte hjälpa på de sätt jag kunde. En självklarhet för mig då detta var en person som betydde otroligt mycket för mig. Jag hatade att se honom så ledsen och jag hatade henne för det hon gjorde mot honom. Hur kan en människa vara så otroligt manipulativ och elak? Jag sa till honom att ta bort henne från Facebook eftersom hon bara ville såra honom genom det hon lade ut. Men det ville han inte göra då han inte ville såra henne.

I början av vår relation sa han till mig att han var kär i mig. Efter ett tag berättade han att han älskade mig. Själv är jag relativt restriktiv när det gäller att säga till någon att jag älskar dem så jag sa aldrig det till honom vid det tillfället. Efter att ha varit på ytterligare ett tillfälle hon sin coach gjorde han även vision board (en sådan där man önskar hur en framtid ser ut) på denna hade han skrivit något i typ med "en framtid ihop men en charmig och söt tjej" och mina bokstäver i mitt namn var skrivna i versaler i denna meningen som en sorts kod. Efter alla dessa kärleksförklaringar vänder det vid jul och han vill ta det lugnt men ändå fortsätta höras och se vart det leder. Idag låter det så här "Du var nog mer i en relation med mig, jag var hela tiden ärlig". Vad är ärligt i att dra in någon och spruta ut sina känslor för att sedan få det att låta som att det inte var mer än lite dejtande?

I januari döms han till frivård och höga skadestånd. Frivården tycker han känns okej men han har ångest över att ge henne pengarna då han menar att hon inte värd dem. Jag peppar honom ändå till att ta tag i att kontakta banken för att kolla upp ränta etc. Det är bättre att lägga det bakom sig. Han tar sist tag i det och sitter vaken för att se att pengarna verkligen förts över till henne. När han väl gjort det så beskriver han att han känner lättnad.

När kontaktförbudet bryts börjar de prata med varandra. Jag får en konstig känsla och frågar honom om han skulle vilja ha tillbaka henne och får svaret att det aldrig skulle gå. Vi träffas ytterligare några tillfällen. Han skadar sig och ringer mig och undrar om jag vill komma dit vilket jag såklart vill. Vi har en supermysig kväll när vi är på quiz ihop och vi pussas och håller varandra i handen hela kvällen. Ett par dagar senare ringer han och vill inte träffa mig mera. Idag är han tillsammans med sitt ex igen.

Det oerhörda sveket som jag känner går knappt att beskriva. Vad var jag i allt detta? Någon han kunde leka av sig med? Någon som kunde trösta honom när han hade det tufft? Hur kan han välja att gå tillbaka till en person som han beskriver har psykiskt misshandlat honom? När jag ifrågasatte honom (och ja jag på honom rätt hårt) då väljer han slutligen att ta bort mig från Instagram. Hon kunde aktivt lägga ut elaka citat riktade mot honom men han tog inte bort henne för att han inte ville såra henne. Mig kan han ta bort direkt! Varför är det lättare att såra mig? Vi har också alltid sagt att vi vill finnas där i varandras liv oavsett vad men nu vill han inte ha kontakt med mig för han hade tyckt det vore jobbigt om hon hade kontakt med någon son hon var "lite mer än kompis med" under deras paus. Hur kan han i jakten på att vara henne till lags välja att såra mig på kuppen? Varför är jag mindre värd?

Det är så otroligt många frågor som snurrar i mitt huvud. Frågor jag aldrig kommer få svar på. Försöker jag prata med honom så försöker han hela tiden förminska det vi hade och det gör mig bara ännu mera ledsen. Jag vet att det bästa för mig är att stå utanför allt det där. Deras relation är destruktiv och inget gott kan komma ur det där. Ändå känner jag mig lurad och sviken och sårad.

Mina känslor var äkta och det får jag ta fasta vid. Jag kan gå rakryggad ur detta. Jag har inte sårat någon annan. Jag har lämnat ut mig själv och skänkt honom min kärlek och det får man aldrig vara rädd för eller ångra. Man ska absolut göra saker för att själv må bra men man får inte trampa på människor på väg mot sitt eget mål. Här sätter jag punkt för kapitlet med H. Inget mera ältande och inga mera tårar på någon som inte gjort sig förtjänt av det. Två personer där ute som är av samma skrot och korn har återigen hittat varandra. Och helt ärligt är det väl bättre att de leker med varandras känslor och stampar på varandras hjärtan än att dra in andra i deras galna karusell.

#sårad #ledsen #besviken #nugårjagvidare #lämnardetbakommig #nyttkapitel #galnaex

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår blev det äntligen en dag vid det svenska havet. Vilken energi man hämtar av blå himmel och öppet hav. ...

Fantastiskt fin låt med många fina tankar    #spotify

Okej detta ska inte bli en matblogg.. Men är så peppad på en omstart att jag måste lägga upp ytterligare en bild på dagens LCHF-rätt :) Idag kassler- & blomkålsgratäng. ...

Igår kom jag iväg och tränade och jag började äta nyttigare. Allt känns genast mycket bättre. Genom att ta hand om min fysiska hälsa tar jag också hand om min psykiska hälsa. Älskar också dessa sommarfrukostar där jag kan sitta i lugn och ro med ...

Idag börjar jag på ett nytt kapitel i mitt liv och lämnar alla tråkigheter och sårade känslor bakom mig. I och med mitt nya kapitel bestämde jag mig även för att köra en light-version av LCHF. Inte för att jag känner att jag behöver gå ner i vikt uta...