Jag har tidigare, här på bloggen, arbetet med de olika levnadsreglerna som Barbara Berger presenterar i sin bok Är du lycklig nu? Jag hann komma till levnadsregel nummer fyra innan midsommarhelgen och tänkte idag fortsätta med nummer fem. Levnadsregel nummer fem handlar om att ta hand om ditt. Det vill säga vi är olyckliga på grund av att vi blandar oss i andras liv istället för att ta hand om det som är vårt. Under steg ett ska jag beskriva situationer där jag blandar mig i andra människors liv.

Steg 1
Jag blandar mig i mina föräldrars liv på så sätt att jag kan bli irriterad över hur de väljer att leva sin liv. Jag kan också oroa mig för deras hälsa och hur de tar hand om sig själv. Jag oroar mig över om de verkligen är lyckliga. Jag är nog överlag en människa som många vänder sig till när de är ledsna, oroliga eller arga. Dessa gånger ger jag gärna tips och råd men jag tror inte att jag direkt blandar mig i hur de ska leva sina liv. När det kommer till mina föräldrar så gör jag nog dock det.

Under steg två ska jag beskriva hur det skulle kännas att släppa dessa människor fria. Att veta i hjärtat att de är fullt kapabla att ta hand om sig själv och att jag älskar och stöttar dem oavsett hu de väljer att göra i livet.  

Steg 2
Om jag släpper mina föräldrar fria tror jag även att jag skulle känna en frihetskänsla i kroppen. Att veta att de kan ta hand om sig själva och att de är minst lika kapabla som jag att skapa det liv som de vill leva känns som en otrolig lättnad. Min relation till mina föräldrar skulle bli mera ledig och avslappnad om jag låter dem ta ansvar för sitt eget liv. Jag kan fokusera på att göra saker som gör mig lycklig utan att behöva känna att jag behöver ta ansvar för någon annan i första hand.

Jag har fått ta en vuxenroll som liten vilket gör att jag fortfarande bekymrar mig för mina föräldrar. Jag har nyligen förstått att det vilar en besvikelse i mig över den roll jag har fått ta. Jag har dock chansen att i dagsläget välja att inta en annan roll i mina föräldrars liv och att släppa dem fria. Bara för att jag levt på ett sätt tidigare betyder inte det att jag måste fortsätta leva så. Endast jag kan ändra på mitt sätt att leva. Jag är vuxen och kan välja min egen väg att gå. Alla människor har ansvar för sina egna liv och jag har inte ansvar för att mina föräldrar ska leva ett lyckligt liv. Däremot har jag ansvar för att jag ska leva lyckligt och det gör jag bland annat genom att låta mina föräldrar leva sina egna liv utan att jag blandar mig i.

#tahandomditt #ärdulycklignu #barbaraberger

Den fjärde levnadsregeln som presenteras i boken Är du lycklig nu handlar om att granska dina berättelser. Det vill säga vilka skrämmande berättelser om livet och världen berättar vi för oss själva?

Under steg ett kommer jag att beskriva vilka berättelser som jag berättar för mig själv som gör mig olycklig just nu.

Steg ett
- H vill inte prata med mig just nu. Detta måste betyda att jag har gjort något fel eller att han inte bryr sig om mig.
- Jag kommer aldrig att träffa någon igen som jag känner för på samma sätt som jag gör för H.
- Det kommer inte att bli något med det där jobbet som jag hoppas på.

Under steg två ska jag föreställa mig hur jag skulle känna i dessa olika situationer och relationer om jag inte hade mina berättelser om situationerna och människorna i fråga.

Steg två
Jag vet att jag skulle må bättre och jag vet att min relation till andra skulle blir bättre om jag inte hittade på egna historier. Det är inte rättvist mot mig och det är inte rättvist mot andra. Jag vet att jag är och framförallt har varit expert på att hitta på historier i mitt eget huvud. Framförallt har jag varit duktig på att skapa katastrofscenarion. Jag tror att detta är en av de problemen jag har haft i mina relationer. Har personen inte levt upp till hur jag tycker att det "borde" vara så har jag målat upp en bild i mitt huvud där jag föreställer mig att något är snett. Till sist har jag i princip projicerat mina känslor till personen i fråga och han har också börjat tvivla. När de här berättelserna kommer upp idag så ifrågasätter jag ofta mitt resonemang. Jag använder mig av en modell av Byron Katie som jag presenterat tidigare i bloggen.

Om vi exempelvis tänker på situationen med H. Så funderar jag över om det är sant att han inte bryr sig om mig? Hur troligt är det att han skulle vara arg på mig för att jag har gjort något fel? Jag har tidigare beskrivit honom som brutalt ärlig så är det inte mer troligt att det faktiskt är så som han säger? Hur troligt är det att han inte skulle bry sig om mig efter att vi ändå har varit såpass nära varandra? Är det inte mer troligt att han har viktigare saker att ta tag i och att det inte finns plats med mig. I nästa steg funderar jag över hur jag lever med och utan den tanken som beskriv i steg ett och slutligen vänder jag på resonemanget. H bryr sig om mig! Att istället tänka så får mig att må så otroligt mycket bättre.

Att arbeta med att granska sin berättelser tror jag är otroligt viktigt. Det är så lätt att måla upp scenarion som inte finns. Våga ifrågasätta dina tankar för din egen skull och för att du ska få bättre relationer till andra människor.

Det tredje levnadsvillkoret som Barbara Berger presenterar handlar om att vara ärlig mot sig själv. I steg ett här nedan ska jag göra en lista över tillfällen då jag inte kommunicerar ärligt med mig själv. Jag ska ta upp de situationer där jag känner obehag på grund av att jag inte varit ärlig mot mig själv beträffande vad jag känner och önskar.

Steg ett
- Ibland gör jag saker för att inte göra andra ledsna eller besvikna fastän det inte är det jag allra helst vill göra.
- Ibland följer jag samhällsnormen snarare än att tänka på vad som känns rätt för mig.

I steg två ska jag föreställa mig hur det skulle kännas om jag kommunicerad ärligt med mig själv. Hur skulle jag leva mitt liv om jag var mer ärlig mot mig själv? Vad skulle jag göra annorlunda? Vad skulle du berätta för andra som du inte berättar nu? Hur skulle kommunikationen med andra människor förändras?

Steg 2
Om jag vore ärlig mot mig själv så skulle jag göra saker som känns rätt för mig. Jag skulle leva efter mina värderingar och inte bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker. Jag skulle vara mer ärlig i kommunikationen till andra vilket ibland kan skapa jobbiga situationer men jag kan känna ett lugn av att inte anpassa mig efter samhället eller andra. Andra människor kan också känna sig trygga med att veta att jag säger som det är. Träffar jag dem så gör jag det för att jag vill och inte för att vara någon annan till lags. Jag behöver ta mig tid att fundera över vad som känns rätt för mig först och främst och sedan kan jag förmedla det till andra. Genom att inte gå emot det som är rätt för mig kommer jag att vara en mycket mera glad och harmonisk tjej. Genom att inte leva efter den norm som samhället sätter upp utan att gå min egen väg kommer göra mig till en stark tjej.

Jag har tidigare nämnt de tio levnadsreglerna för att leva ett lyckligt liv. Jag har arbetat med den första levnadsregeln.  Enligt Barbara Berger, författarinnan till boken,  är den andra orsaken till att vi lever ett olyckligt liv att vi önskar det som vi inte har. I steg ett ska jag skriva ner allt som jag inte som jag tror att jag behöver för att leva lyckligt. Vad saknas just nu i mitt liv? Vad i min nuvarande situation hindrar mig från att leva lyckligt. Vad är det som inte är tillräckligt bra som det är nu? Hur skulle det göra mig lycklig och är jag säker på att det skulle göra mig lycklig. Här ser inte min lista så annorlunda ut mot den som jag beskrev i den första övningen "acceptera det som är". Jag ska ändå skriva ner ett par saker.

Steg ett
- Jag saknar H i mitt liv just nu. Detta hindrar inte mig från att leva lyckligt men han skulle berika mitt liv ytterligare. Jag har på vägen lärt mig att jag skapar min egen lycka. Min lycka hänger inte på om han finns i mitt liv eller inte. Men naturligtvis kan jag ibland önska att han fanns mer aktivt i mitt liv just nu.
- Jag saknar en relation. Jag drömmer om att få dela saker med någon. Jag känner mig ganska färdig med singellivet. Oavsett om min längtan är att träffa någon så borde det inte hindra mig ifrån att leva lycklig nu. Jag har det otroligt bra och kan jag koppla av och lita på att allt kommer när tiden är rätt så skulle jag kunna njuta av här och nu.
- Jag saknar ett annat typ av arbete. Här finns inga garantier att ett annat arbete skulle göra mig mera lycklig. Jag känner dock att jag går och hoppas på att jag inte ska vara på min nuvarande arbetsplats alltför länge till. Detta gör att jag längtar bort istället för att se de positiva bitarna som finns med min arbetsplats.

Steg två
Under steg två ska jag nu föreställa mig hur jag skulle känna mig om jag ville ha exakt det som jag har  i detta ögonblicket. Hur skulle jag leva mitt liv om allt jag har i detta ögonblicket var perfekt för mig? Hur skulle det kännas?

Jag har lärt mig mycket om mig själv den senaste månaden. Jag vet att en stor anledning till att jag inte mått bra är för att jag stressar. Jag accepterar inte det som är och jag tror att jag blir lyckligare om vissa saker skulle vara annorlunda. Jag vet att jag skulle må otroligt bra av att önska mig exakt precis det som jag har här och nu. Jag skulle känna ett lugn och jag skulle få uppleva så otroligt mycket mer saker om jag inte redan var steget före. Jag har genom tacksamhetsövningar och meditation kommit en bit på vägen. Jag är mycket mer lugn i mig själv och jag tar mer vara på varje ögonblick. Jag njuter av allt som jag har just nu. Jag kan ju fortfarande önska mig saker i livet utan att för den skull känna mig olycklig om jag inte har dem just precis nu. Genom att lära mig om lagen om attraktion vet jag också att jag lockar till mig saker som jag drömmer om och önskar mig. De sakerna komma att komma till mig när det är rätt tidpunkt. Kan jag känna mig trygg med detta så har jag vunnit mycket.

Jag läser just nu en bok som heter "Är du lycklig nu?". I boken går författarinnan Barbara Berger igenom 10 levnadsregler till ett lyckligt liv. När man läst färdigt boken är det ens egen tur att arbeta med vart och ett av de tio sätten. I steg ett ska du utforska ditt eget liv och skriva ner på vilket sätt du har problem med det som föreslås. I steg två ska du skriva ner hur det skulle kännas om du inte längre gjorde motstånd mot det som föreslås.

Den första av tio levnadsregler handlar om att acceptera det som är. Det handlar i det stora hela om att vi vill att livet ska vara något det inte är. I steg ett här nedanför ska jag nu beskriva när och hur jag gör motstånd mot min egen situation.

Steg 1
- Jag lever idag singellivet men skulle hellre vilja ha någon att dela livet med.
- Jag har för tillfället inte H i mitt liv som jag så himla gärna skulle vilja ha.
- Jag har inte direkt några vänner som är i samma situation som mig vilket jag tycker känns jobbigt.
- Jag vet inte helt om jag vill arbeta med det jag gör vilket gör att jag ofta funderar över om jag borde byta jobb.
- Jag vet inte om jag kommer att få några barn vilket jag skulle vilja.
- Jag har ingen balkong vilket jag gärna skulle vilja ha.
- Jag har inte råd att köpa allt som jag skulle vilja ha.

I steg två föreställer jag mig hur det skulle kännas och hur jag skulle leva om jag inte längre gjorde motstånd mot verkligheten.

Steg 2
Vad gäller singellivet och barn så tror jag att jag skulle uppskatta allt det jag faktiskt kan göra som en person med familj inte har möjlighet till. Om jag accepterar att det är så här mitt liv ser ut just nu så skulle jag kunna ta vara mera på varje ögonblick istället för att känna stress över att bilda familj. I det stora hela är det en samhällsnorm som är så djupt rotad. Ibland känner jag att jag skulle passa bättre in i samhällsnormen om jag hade en relation och en familj. Tänk om den normen inte fanns eller om jag helt enkelt kunde strunta i den då skulle jag heller inte känna stress. Jag kan njuta av min tid och känna mig trygg i att det som sker sker.

Vad gäller H så känner jag redan att jag börjar acceptera situationen. Känslan av att släppa honom fri att leva det liv som får honom att må bra känns skönt. Genom att acceptera hans val känner jag ett lugn i kroppen.  

I min arbetssituation skulle jag vara mycket mera positiv och glad om jag istället såg på arbetet som en utvecklingsmöjlighet. Även om det inte är det jag alltid kommer göra så är det det som jag arbetar med just nu. Jag har möjlighet att skaffa lärdomar och bra referenser till nästa utmaning. Genom att tänka på det viset skulle jag snarare bli sporrad än att känna en längtan efter något annat.

Gällande materiella saker så tror jag att jag skulle må bra av att vända på resonemanget och se på allt jag har istället för att fokusera på det jag inte har. Jag har en fin lägenhet när jobb och centrum. Visst jag har ingen balkong men jag har en härlig gräsplätt utanför där jag kan hänga. Genom att vända på resonemanget skulle jag vara lycklig och tacksam över allt som jag har.

Jag känner att just vad gäller punkten acceptera nuet så har jag redan kommit långt bland annat genom meditation. Jag lever i mycket högre grad här och nu idag än vad jag gjorde enbart för någon månad sedan. Här tror jag att det är viktigt att våga sätta sig emot normer och åsikter som finns och hitta sin egen väg utifrån de förutsättningar du själv har. Att inte jaga de saker du inte har utan vara tacksam över allt du har. Genom denna övningen kan jag ju se hur mycket mer positiv, glad, lycklig och lugn jag är om jag väljer att inte jaga och stressa utan acceptera här och nu.

#ärdulycklignu #barbaraberger #accepteranuet

Ett sätt att leva ett lyckligt liv är enligt Barbara Berger att granska de skrämmande berättelserna om livet som vi berättar för oss själva. Bland annat tar hon upp om hur vi oroar oss över saker som ännu inte inträffat. Här kände jag mig väldigt träffad då jag, i alla fall tidigare, var expert på att måla upp katastrofscenarion över saker som ännu inte hade hänt. Jag oroade mig med andra ord för saker som kanske aldrig ens skulle hända. Berger menar att det inte är så lätt att bara säga till sig själv att sluta oroa sig utan man behöver kasta sanningens ljus över det man oroar sig för. För att göra detta presenterar hon en metod som ursprungligen kommer ifrån Byron Katie. Metoden går ut på att ställa sig följande frågor:
1) Är det sant?
2) Kan du vara fullkomligt säker på att det är sant?
3) Hur känns det när du tänker den tanken?
4) Hur skulle det kännas om tanken uteblev?
Vändningen - den exakta motsatsen till det ursprungliga påståendet.

Om jag nu ska exemplifiera detta utifrån ett exempel ur mina tidigare tankar så kan det se ut så här:

Jag kommer vara singel resten av mitt liv

1) Är det sant?
Det skulle mycket väl kunna bli så. Jag har träffat några killar men det har alltid lett till att det tar slut. Jag är 34 år och de bra killarna där ute börjar bli upptagna. Jag har varit singel en lång tid vad är det som gör att jag inte skulle vara det i fortsättningen också?

2) Kan du vara fullkomligt säker på att det är sant?
Njae helt säker kan jag inte vara. Jag är en bra tjej och trots det har jag inte träffat någon, det måste väl ändå betyda att det finns bra killar där ute som inte har träffat rätt ännu. Jag träffade en fantastisk kille för bara några månader sedan så varför skulle jag inte kunna göra det igen? Jag är enbart 34 år och har massor med tid kvar att träffa bra killar.

3) Hur känns det när du tänker den tanken (Jag kommer vara singel resten av mitt liv)?
Jag blir ledsen över att inte få uppleva saker ihop med någon. Jag känner mig deppig och jag börjar tänka att det måste vara något med mig som gör att jag inte träffar någon. Jag känner mig nedstämd.

4) Hur skulle det kännas om tanken uteblev?
Befriande! Jag skulle kunna fokusera på här och nu och vad som gör mig lycklig just här och nu. Jag skulle känna mig mer avslappnad.

Vändningen - den exakta motsatsen till det ursprungliga påståendet.
Jag kommer att träffa någon

Genom att göra denna övningen får jag möjlighet att se hur mycket olycka mina tankar skänker mig. Vilka bekymmer mina tankar ställer till över något som faktiskt endast är fantasi. Övningen kan göras på samma sätt med andra typer av tankar. Tillexempel om du tänker "Om jag bara hade......... så skulle jag vara lycklig". Kasta ljus över dina tankar och fundera över hur mycket sanning som ligger bakom det du går och oroar dig för.

Idag när jag var hos min psykolog gjorde vi en övning där hon ritade upp fyra stycken ringar. I en ring stod det arbete, i en stod det relation, i en stod det socialt liv och i en stod det egen tid. Övningen gick sedan ut på att jag i varje ring skulle skriva in 4-8 saker som är viktigt för mig och som jag värderar kopplat till rubriken. Tillexempel såg min ring gällande arbete ut så här:

Arbete
- Varierade arbetsuppgifter
- Socialt
- Samarbeten med kollegor
- Avgränsad arbetstid (8-17)
- En chef som ger uppskattning och feedback
- Frihet under ansvar
- Inte låst

När jag sedan skrivit ner det här så gick vi igenom vilka av dessa saker som jag verkligen har i mitt arbete i dagsläget. Jag har relativt avgränsad arbetstid, mitt arbete är socialt, jag har varierade arbetsuppgifter och jag har ett bra samarbete med mina kollegor. Däremot känner jag mig stundtals väldigt låst i mitt arbete då läraryrket styrs av lagar, förordningar, kursplaner etc. Det finns så mycket att förhålla sig till att det gör att jag känner mig låst i jobbsituationen. Till viss del har jag frihet under ansvar men även här finns det många delar som styr mitt arbete (utvecklingssamtal, lektioner på specifika tider, handledning etc.). Min chef uppskattar mig och säger ofta att jag är duktig men hon har svårt för att utveckla sitt resonemang kring vad det är som just jag gör som är bra. Hon säger heller aldrig om det finns områden jag måste förbättra.

Med andra ord ser jag att mitt arbete idag uppfyller vissa av de kärnvärden som jag har men det finns också några som inte uppfylls. Helt plötsligt förstod jag varför det inte känns 100% bra på jobbet. Jag arbetar med något som delvis går emot det jag tycker är viktigt med ett arbete.

Likadant kan man göra med de övriga tre rubrikerna för att på så vis se hur mycket av sina kärnvärden/värderingar som man faktiskt lever efter. Det är en enkel övning som för mig blev lite av en ögonöppnare. När jag senare idag pratade med min vän som är olycklig i sin relation så berättade jag om övningen för henne. För i mina ögon är hon förälskad i en kille som inte ger henne det som hon värderar högst, trygghet. Detta måste hon såklart komma fram till på egen hand. Men jag förstod hennes frustration på ett helt annat sätt än vad jag tidigare gjort.

Det är oerhört viktigt att vara medveten om vad det är man värderar inom olika områden. Ibland gör man kanske valet att inte leva 100% efter dessa för att det finns andra saker som man för stunden värderar högre. Det är viktigt att ändå komma tillbaka till vad är det som är viktigt för dig när det kommer till arbete, din egna tid, ditt sociala liv, dina relationer etc. Har de förändrats? Har det tillkommit något? Har något blivit mindre viktigt? Bara du kan veta vad som är viktigt för dig, ta dig tiden att ta reda på vad det är och om du lever efter detta i dagsläget.  

Just nu läser jag en bok av Barbara Berger som heter Är du lycklig nu. I boken tar hon upp 10 sätt till att leva ett lycklig liv. Ett av kapitlen i boken handlar om att vara ärlig mot dig själv. Att du måste ta reda på vad du verkligen tycker om, vad som är bra för dig, vad som inte är bra för dig, vad som får dig att må bra, vad som får dig att känna dig illa till mods, vad som är oacceptabelt för dig och var dina gränser går. Barbara menar att du alltid har rätt att tänka och göra det du känner och tror är bäst för dig - och acceptera konsekvenserna av detta.

Jag är en person som allt som oftast gjort saker för andras skull. Frågar någon exempelvis om jag vill komma och hälsa på och jag innerst inne endast vill vara hemma så svarar jag ibland ja för att inte göra den andra personen ledsen. Detta har även gjort att jag förväntat mig att andra personer bör tänka på samma sätt när de gör sina val. Exempelvis har jag tyckt att H behöver tänka på hur jag känner i den situation som varit och inte enbart utgå från hur han vill ha det. Först nu inser jag problemet i att tänka så. Vi måste alla ta hand om oss själva i första hand. Det är inte H:s jobb att ta hand om mig och det är inte mitt jobb att ta hand om honom. Jag är den person som känner mig själv bäst och vet vilka behov jag har. Är jag då inte också den mest lämpade personen att ta han om dessa behov?

H har sagt att han måste komma på vad han vill med sitt liv och att han måste klara ut situationen han är i på egen hand. Jag har inte helt förstått varför han inte vill ta hjälp av folk runt omkring. Men plötsligt börjar jag förstå vad han menar. Han känner sig själv bäst och vet hur han ska tampas med denna situationen på bästa sätt och därför är han också rätt person för det jobbet. Kommer jag eller någon annan in och ger goda tips och råd så lyssnar han kanske på lösningar som inte passar honom.

För min del handlar det nu om att tänka på mig själv och göra saker för att jag mår bra av det. Vill jag tacka nej till en helg hemma hos min mamma trots att jag inte har något annat inplanerat så ska jag också göra det. Varken hon eller jag mår bra av att jag åker dit trots att jag inners inne helst hade varit hemma. Barbara tar, liksom Pollak, upp det faktum att vi kan inte göra andra människor olyckliga och de kan inte göra oss olyckliga utan allt finns i våra tankar. Detta är viktigt att bära med sig. Jag kan inte ta ansvar för hur någon väljer att uppfatta mina val. Jag kan enbart vara ärlig mot mig själv.