När vi attraheras av någon så är det de små detaljerna som räknas. Det jag attraheras av hos H är hans målmedvetenhet. Idag har han genomfört ett grymt lopp bara veckor efter ett brutet nyckelben och en armbåge ur led. Jag är så oerhört imponerad av hans prestation. Få människor har, i mina ögon, den styrkan han besitter. Hade velat säga det till honom men det vet jag att han inte vill. Tror han vet att jag tycker han är grym och jag skickar en tanke till honom ikväll. Målmedvetenhet är i mina ögon oerhört attraktivt.

När jag gick i 9:an bestämde sig mina föräldrar för att de skulle skilja sig. Det kom inte som en chock för mig då jag nästan själv propsade på att de skulle göra det. De bråkade hela tiden och verkade inte lyckliga. Min mamma och bror flyttade in till stan och jag bodde kvar hos pappa fram tills skolavslutningen det året. Jämte huset dit mamma flyttade bodde en riktigt skvallertant som hade koll på hela grannskapet. Hon frågade mamma om skilsmässan berodde på nya kvinnan som min pappa träffade och mamma förstod ingenting. Det visade sig då att min pappa hade haft en affär med en kvinna som bott i en lägenhet mitt över gatan från huset mamma flyttade in i. Hela mammas värld rämnade och helt plötsligt kändes många års äktenskap som en regn lögn. Pappa valde att flytta ihop med kvinnan och idag är de gifta.

Jag har fått många historier berättat för mig genom åren och som jag förstår det så levde de i ett äktenskap där båda två varit otrogna vid tillfällen. Den stora skillnaden med denna otroheten är att den skedde över så lång tid (åratal) och att det fanns känslor inblandat. Min mamma blev fullständigt nedbruten. Hon började äta antidepressiva tabletter & sömntabletter och hon började dricka mycket. Min bror gick ur gymnasiet och det var enbart jag och mamma kvar.

Gymnasietiden var oerhört turbulent. Mamma berättade vid något tillfälle att hon hade försökt begå självmord och detta gjorde att jag knappt vågade lämna henne själv. Vid något tillfälle fick min mormors man hämta henne då hon cyklat omkull på väg hem från hennes revisor. Hon hade då misstagit de antidepressiva tabletterna mot sömntabletterna. Många gånger när vi var iväg hos bekanta så fick jag leda henne hem för att hon var så onykter. Jag fixade mig med nöd och näppe igenom gymnasiet, mycket med hjälp av helt fantastiska vänner. På helgerna valde jag många gånger att stanna hemma av rädsla och samvetskval över att lämna mamma ensam. När jag slutligen flyttade iväg utomlands efter gymnasiet så svimmade hon i bilen på väg ner mot Kastrup. Jag var tvungen att lämna henne på perrongen i Malmö där hon stod helt likblek och svag.

Vi hade många mysiga stunder ihop också och jag vill verkligen inte måla upp gymnasietiden som ett helvete. Vi hade filmkvällar, vi tränade ihop, fixade goda middagar och stöttade varandra genom en tuff tid. Jag fick vid 15 års ålder ta lite för mycket ansvar över en person som skulle vara den vuxna.

Jag pratade inte med pappa under en lång tid för jag var så arg och besviken på honom. Mamma var ganska öppet hatisk mot honom vilket såklart inte var så konstigt. Jag hade redan innan vi fick reda på hur det låg till en misstanke om hur det låg till. Jag hade hittat honom på en parkering en gång  där han satt och pratade i mobil. När jag frågade vem han pratade med så sa han farmor och farfar. När jag ringde upp dem senare sa de att de inte hade pratat med honom. Idag har vi hittat tillbaka till varandra igen. Han lever fortfarande med kvinnan och är otrogen även mot henne. Men det är min pappa och jag älskar honom.

Förutom grannen så visste även övriga i vår närhet hur det låg till. Mormor, morfar, min moster etc. Men ingen av dem gjorde någonting. De ursäktar de idag med att de trodde mamma visste men att hon blundade för det. Mamma blev alltså inte enbart sviken av sin man utan även av de som stod närmast henne.

Idag lever min mamma och pappa väldigt olika liv. Pappa och hans fru bor i stan och har ett liv fyllt med vänner, aktiviteter etc. Mamma bor på landet med en ny man och de lever ett relativt lugnt liv och de sociala kontakterna de har är den närmsta familjen. Jag hoppas och önskar att de båda är lyckliga. Jag älskar dem och uppskattar att de uppfostrat mig till den jag är och att de gett mig valmöjligheten och chansen att min väg.

När jag sitter och skriver det här så rinner tårarna ner för mina kinder. Jag tror inte att jag insåg hur mycket det här har påverkat mig. Anledningen till att jag valde att skriva om det är för att jag vill lämna det bakom mig. Jag vill inte vara rädd för saker på grund av saker som hänt i mitt förflutna. Jag vill leva här och nu utan rädslor och utan begränsningar. Vi har alla en historia och utifrån denna får vi erfarenheter och lärdomar. Låt inte historian definiera dig utan snarare att utveckla dig.

Det är så himla viktigt att göra det som känns rätt för en själv. Jag har alldeles för många gånger lyssnat på vad andra tycker jag borde göra eller vad samhället tycker jag borde göra. Är det en lärdom jag tagit med mig från den senaste månaden så är det att fatta egna val och beslut utifrån vad jag vill göra. Ibland tror jag att vi tjejer är lite för snabba med att ge tips och råd till varandra. Vi gör det för att vi vill vara snälla och för att vi vill hjälpa. Men dessa tips och råd kommer ifrån vår egen verklighet och går kanske inte alltid att applicera på någon annans eftersom vi ju är olika individer. Att finnas där och bara lyssna kan vara nog så bra.

I helgen har jag lyssnat på mitt hjärta. Jag behöver vila och jag behöver ta vara på mina vänner. Jag var därför på en AW med tre goa tjejkompisar igår. Jag drack Cola och lättöl och vaknade pigg i morse. Jag cyklade och träffade en vän jag inte träffat på länge. Vi hade en supermysig dag! Nu har jag landat på soffan och njuter av en kväll i mitt eget sällskap!

Idag, på Sveriges nationaldag, är jag även tacksam över att bo i ett land som Sverige. Det är ett vackert land som har gett mig möjligheten att själv välja min framtid. Här finns fel och brister men idag väljer jag att se alla möjligheter som finns här och allt det vackra.

Vilken förebild :) Fantastiska Pippi!

Vänta inte på att saker ska hända. Tänk inte att om jag bara hade det ena eller det andra så skulle jag vara lycklig. Hitta saker som gör dig lycklig här och nu. Du kan önska dig saker och dessa saker kommer att komma till dig när du är på rätt plats i livet och när du är mottaglig. Lita på att du får allt du vill ha vid exakt rätt tidpunkt. Lita på att här och nu är allt precis så som det ska vara.

Just här och nu är jag lycklig över att jag har en frisk och hälsosam kropp och att jag har en mysig lägenhet att komma hem till. Jag har allt jag behöver och mera därtill!

Ett sätt att leva ett lyckligt liv är enligt Barbara Berger att granska de skrämmande berättelserna om livet som vi berättar för oss själva. Bland annat tar hon upp om hur vi oroar oss över saker som ännu inte inträffat. Här kände jag mig väldigt träffad då jag, i alla fall tidigare, var expert på att måla upp katastrofscenarion över saker som ännu inte hade hänt. Jag oroade mig med andra ord för saker som kanske aldrig ens skulle hända. Berger menar att det inte är så lätt att bara säga till sig själv att sluta oroa sig utan man behöver kasta sanningens ljus över det man oroar sig för. För att göra detta presenterar hon en metod som ursprungligen kommer ifrån Byron Katie. Metoden går ut på att ställa sig följande frågor:
1) Är det sant?
2) Kan du vara fullkomligt säker på att det är sant?
3) Hur känns det när du tänker den tanken?
4) Hur skulle det kännas om tanken uteblev?
Vändningen - den exakta motsatsen till det ursprungliga påståendet.

Om jag nu ska exemplifiera detta utifrån ett exempel ur mina tidigare tankar så kan det se ut så här:

Jag kommer vara singel resten av mitt liv

1) Är det sant?
Det skulle mycket väl kunna bli så. Jag har träffat några killar men det har alltid lett till att det tar slut. Jag är 34 år och de bra killarna där ute börjar bli upptagna. Jag har varit singel en lång tid vad är det som gör att jag inte skulle vara det i fortsättningen också?

2) Kan du vara fullkomligt säker på att det är sant?
Njae helt säker kan jag inte vara. Jag är en bra tjej och trots det har jag inte träffat någon, det måste väl ändå betyda att det finns bra killar där ute som inte har träffat rätt ännu. Jag träffade en fantastisk kille för bara några månader sedan så varför skulle jag inte kunna göra det igen? Jag är enbart 34 år och har massor med tid kvar att träffa bra killar.

3) Hur känns det när du tänker den tanken (Jag kommer vara singel resten av mitt liv)?
Jag blir ledsen över att inte få uppleva saker ihop med någon. Jag känner mig deppig och jag börjar tänka att det måste vara något med mig som gör att jag inte träffar någon. Jag känner mig nedstämd.

4) Hur skulle det kännas om tanken uteblev?
Befriande! Jag skulle kunna fokusera på här och nu och vad som gör mig lycklig just här och nu. Jag skulle känna mig mer avslappnad.

Vändningen - den exakta motsatsen till det ursprungliga påståendet.
Jag kommer att träffa någon

Genom att göra denna övningen får jag möjlighet att se hur mycket olycka mina tankar skänker mig. Vilka bekymmer mina tankar ställer till över något som faktiskt endast är fantasi. Övningen kan göras på samma sätt med andra typer av tankar. Tillexempel om du tänker "Om jag bara hade......... så skulle jag vara lycklig". Kasta ljus över dina tankar och fundera över hur mycket sanning som ligger bakom det du går och oroar dig för.

Efter att igår ha slagit min måltid på milen bestämde jag mig idag för att anmäla mig till Göteborgsvarvet 2016. Sagt och gjort!!   

Idag när jag var hos min psykolog gjorde vi en övning där hon ritade upp fyra stycken ringar. I en ring stod det arbete, i en stod det relation, i en stod det socialt liv och i en stod det egen tid. Övningen gick sedan ut på att jag i varje ring skulle skriva in 4-8 saker som är viktigt för mig och som jag värderar kopplat till rubriken. Tillexempel såg min ring gällande arbete ut så här:

Arbete
- Varierade arbetsuppgifter
- Socialt
- Samarbeten med kollegor
- Avgränsad arbetstid (8-17)
- En chef som ger uppskattning och feedback
- Frihet under ansvar
- Inte låst

När jag sedan skrivit ner det här så gick vi igenom vilka av dessa saker som jag verkligen har i mitt arbete i dagsläget. Jag har relativt avgränsad arbetstid, mitt arbete är socialt, jag har varierade arbetsuppgifter och jag har ett bra samarbete med mina kollegor. Däremot känner jag mig stundtals väldigt låst i mitt arbete då läraryrket styrs av lagar, förordningar, kursplaner etc. Det finns så mycket att förhålla sig till att det gör att jag känner mig låst i jobbsituationen. Till viss del har jag frihet under ansvar men även här finns det många delar som styr mitt arbete (utvecklingssamtal, lektioner på specifika tider, handledning etc.). Min chef uppskattar mig och säger ofta att jag är duktig men hon har svårt för att utveckla sitt resonemang kring vad det är som just jag gör som är bra. Hon säger heller aldrig om det finns områden jag måste förbättra.

Med andra ord ser jag att mitt arbete idag uppfyller vissa av de kärnvärden som jag har men det finns också några som inte uppfylls. Helt plötsligt förstod jag varför det inte känns 100% bra på jobbet. Jag arbetar med något som delvis går emot det jag tycker är viktigt med ett arbete.

Likadant kan man göra med de övriga tre rubrikerna för att på så vis se hur mycket av sina kärnvärden/värderingar som man faktiskt lever efter. Det är en enkel övning som för mig blev lite av en ögonöppnare. När jag senare idag pratade med min vän som är olycklig i sin relation så berättade jag om övningen för henne. För i mina ögon är hon förälskad i en kille som inte ger henne det som hon värderar högst, trygghet. Detta måste hon såklart komma fram till på egen hand. Men jag förstod hennes frustration på ett helt annat sätt än vad jag tidigare gjort.

Det är oerhört viktigt att vara medveten om vad det är man värderar inom olika områden. Ibland gör man kanske valet att inte leva 100% efter dessa för att det finns andra saker som man för stunden värderar högre. Det är viktigt att ändå komma tillbaka till vad är det som är viktigt för dig när det kommer till arbete, din egna tid, ditt sociala liv, dina relationer etc. Har de förändrats? Har det tillkommit något? Har något blivit mindre viktigt? Bara du kan veta vad som är viktigt för dig, ta dig tiden att ta reda på vad det är och om du lever efter detta i dagsläget.