När vi attraheras av någon så är det de små detaljerna som räknas. Det jag attraheras av hos H är hans målmedvetenhet. Idag har han genomfört ett grymt lopp bara veckor efter ett brutet nyckelben och en armbåge ur led. Jag är så oerhört imponerad av hans prestation. Få människor har, i mina ögon, den styrkan han besitter. Hade velat säga det till honom men det vet jag att han inte vill. Tror han vet att jag tycker han är grym och jag skickar en tanke till honom ikväll. Målmedvetenhet är i mina ögon oerhört attraktivt.

När jag gick i 9:an bestämde sig mina föräldrar för att de skulle skilja sig. Det kom inte som en chock för mig då jag nästan själv propsade på att de skulle göra det. De bråkade hela tiden och verkade inte lyckliga. Min mamma och bror flyttade in till stan och jag bodde kvar hos pappa fram tills skolavslutningen det året. Jämte huset dit mamma flyttade bodde en riktigt skvallertant som hade koll på hela grannskapet. Hon frågade mamma om skilsmässan berodde på nya kvinnan som min pappa träffade och mamma förstod ingenting. Det visade sig då att min pappa hade haft en affär med en kvinna som bott i en lägenhet mitt över gatan från huset mamma flyttade in i. Hela mammas värld rämnade och helt plötsligt kändes många års äktenskap som en regn lögn. Pappa valde att flytta ihop med kvinnan och idag är de gifta.

Jag har fått många historier berättat för mig genom åren och som jag förstår det så levde de i ett äktenskap där båda två varit otrogna vid tillfällen. Den stora skillnaden med denna otroheten är att den skedde över så lång tid (åratal) och att det fanns känslor inblandat. Min mamma blev fullständigt nedbruten. Hon började äta antidepressiva tabletter & sömntabletter och hon började dricka mycket. Min bror gick ur gymnasiet och det var enbart jag och mamma kvar.

Gymnasietiden var oerhört turbulent. Mamma berättade vid något tillfälle att hon hade försökt begå självmord och detta gjorde att jag knappt vågade lämna henne själv. Vid något tillfälle fick min mormors man hämta henne då hon cyklat omkull på väg hem från hennes revisor. Hon hade då misstagit de antidepressiva tabletterna mot sömntabletterna. Många gånger när vi var iväg hos bekanta så fick jag leda henne hem för att hon var så onykter. Jag fixade mig med nöd och näppe igenom gymnasiet, mycket med hjälp av helt fantastiska vänner. På helgerna valde jag många gånger att stanna hemma av rädsla och samvetskval över att lämna mamma ensam. När jag slutligen flyttade iväg utomlands efter gymnasiet så svimmade hon i bilen på väg ner mot Kastrup. Jag var tvungen att lämna henne på perrongen i Malmö där hon stod helt likblek och svag.

Vi hade många mysiga stunder ihop också och jag vill verkligen inte måla upp gymnasietiden som ett helvete. Vi hade filmkvällar, vi tränade ihop, fixade goda middagar och stöttade varandra genom en tuff tid. Jag fick vid 15 års ålder ta lite för mycket ansvar över en person som skulle vara den vuxna.

Jag pratade inte med pappa under en lång tid för jag var så arg och besviken på honom. Mamma var ganska öppet hatisk mot honom vilket såklart inte var så konstigt. Jag hade redan innan vi fick reda på hur det låg till en misstanke om hur det låg till. Jag hade hittat honom på en parkering en gång  där han satt och pratade i mobil. När jag frågade vem han pratade med så sa han farmor och farfar. När jag ringde upp dem senare sa de att de inte hade pratat med honom. Idag har vi hittat tillbaka till varandra igen. Han lever fortfarande med kvinnan och är otrogen även mot henne. Men det är min pappa och jag älskar honom.

Förutom grannen så visste även övriga i vår närhet hur det låg till. Mormor, morfar, min moster etc. Men ingen av dem gjorde någonting. De ursäktar de idag med att de trodde mamma visste men att hon blundade för det. Mamma blev alltså inte enbart sviken av sin man utan även av de som stod närmast henne.

Idag lever min mamma och pappa väldigt olika liv. Pappa och hans fru bor i stan och har ett liv fyllt med vänner, aktiviteter etc. Mamma bor på landet med en ny man och de lever ett relativt lugnt liv och de sociala kontakterna de har är den närmsta familjen. Jag hoppas och önskar att de båda är lyckliga. Jag älskar dem och uppskattar att de uppfostrat mig till den jag är och att de gett mig valmöjligheten och chansen att min väg.

När jag sitter och skriver det här så rinner tårarna ner för mina kinder. Jag tror inte att jag insåg hur mycket det här har påverkat mig. Anledningen till att jag valde att skriva om det är för att jag vill lämna det bakom mig. Jag vill inte vara rädd för saker på grund av saker som hänt i mitt förflutna. Jag vill leva här och nu utan rädslor och utan begränsningar. Vi har alla en historia och utifrån denna får vi erfarenheter och lärdomar. Låt inte historian definiera dig utan snarare att utveckla dig.