Direktlänk till inlägg 28 juni 2015
Är det helt knäppt av mig att tro att vi kan vara vänner? Vi har alltid sagt att oavsett vad som händer vill vi förbli vänner. Jag känner precis likadant nu som jag gjorde då när jag sa det. Han är en av de människor som känner mig bäst just nu. Varför ska man inte kunna fortsätta att träffas, prata och ha kul ihop? Visst det är inte så det vanligtvis brukar se ut men varför måste man följa det mönstret? Jag kommer inte över honom snabbare bara för att vi inte hörs, snarare tvärtom. Men beslutet är ju inte mitt ensamt att ta.
Jag tycker bara att det är så märkligt att när två människor bestämmer sig för att känslorna inte finns där längre så väljer man att inte höras och inte synas mera. Man går från att vara en av de viktigaste personerna i varandras liv till att inte höras mer. Har man barn ihop är man ibland "tvungen" att höras. Varför kan man inte fortsätta ha kontakt även om man inte har barn ihop? Det finns ju andra saker som gjort att man en gång valde varandra.
Om ingen av oss är förbannade på den andra varför måste vi då kapa all kontakt? Varför är den lättaste vägen alltid att utesluta någon ur ens liv?
Fantastiskt fin låt med många fina tankar #spotify
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|