I en del av sin bok Att välja glädje skriver Kay Pollak om förakt. Han tar i boken upp att all form av förakt är en projektion. Dvs. en överföring av ett eget problem på en oskyldig. Syftet med förakt är att dölja en rädsla jag själv känner. Jag föraktar inte en annan människa av de skälen jag själv tror utan förakt av en annan människa är att hantera en rädsla jag själv har. Pollak skriver också att varje gång jag föraktar någon är jag intolerant mot något hos mig själv.

När jag läser kapitlet börjar jag osökt att fundera över personer jag föraktar. Förakt känner jag själv är ett väldigt starkt ord och jag har svårt för att säga att jag föraktar någon. Däremot finns det personer i min som jag kan irritera mig på. Jag började fundera över vad det är som gör att dessa personer skapar en irritation i mig. Svaret är i många fall avundsjuka. Många gånger besitter dessa personer kvaliteter och egenskaper som jag önskar att jag hade. Eller att det rör sig om personer som är väldigt lika mig. De visar då egenskaper som jag vet finns även hos mig och som jag inte gillar hos mig själv. Det kan även röra sig om tillfällen där jag känner att jag misslyckats med något och att jag då projicerar mina egna tillkortakommanden på någon annan.  

I boken nämns det att förakt alltid skapar skuldkänslor. En människa som föraktar förlorar med andra ord sin glädje. Föraktet finns bara i ditt sinne och det är där förändringen måste ske. Orsaken till mitt förakt finns aldrig att söka utanför mig.

Förakt eller irritation mot en annan människa bör snarare ses som ett tillfälle att lära dig något om dig själv. Vill du känna glädje i livet kan du inte samtidigt känna förakt för andra människor. En annan människa kan heller inte få dig att känna på ett visst sätt eftersom det är du som styr över dina tankar och känslor.

Jag kommer i fortsättningen fundera över vad det är som skapar irritationen inom mig och lära mig av detta. Jag vill känna glädje och väljer därför bort irritation och förakt.

Denna lappen sitter vid min ytterdörr och jag tittar på den varje dag när jag lämnar lägenheten. Känns skönt att starta dagen med att veta att lycka är ett val.

Nu när boken Hemligheten snart är slut ska jag påbörja nästa bok. Kraften är en uppföljare till boken The Secret och är skriven av Rhonda Byrnes. Ska bli spännande att se vilka insikter den kommer att ge mig!

Jag börjar komma till slutet av boken Hemligheten som jag skrivit om mycket här på bloggen. Det sista verktyget som tas upp i boken är mindfulness. Mindfulness beskrivs i boken som något som går ut på att träna hjärnan så att den lär sig att låta medvetandet stannar i nuet, snarare än att ryckas bort av olika tankar och känslor.

Detta är en övning som jag vet är viktigt för mig. Jag tänker ofta på vad som ska hända härnäst. Jag kanske ser fram emot en rolig resa och under den tiden har veckor passerat utan att jag har tagit vara på här och nu. Jag har också funderat över vad som ska hända i framtiden något som jag inte vet någonting om. Jag oroar mig för saker som ännu inte finns där och jag glömmer att njuta av det som är här och nu. Tillexempel vet jag att jag när jag varit med H har tänkt på att det är jobbigt att han ska åka hem snart för jag vet inte när jag får träffa honom igen. Detta har gjort att jag vissa gånger inte har njutit av stunden vi faktiskt har ihop. Han har frågat mig många gånger varför jag har så bråttom och jag har inte direkt haft ett svar. Jag har nog inte uppfattat det som att jag har bråttom men idag förstår jag vad han menar. Jag kan också se hur det hänger ihop med min relationsmodell och hur jag gärna tar hissen upp till tredje steget och hoppar över steg ett och två.

Jag vill lära mig att njuta av varje minut av livet. Livet är värdefullt och jag vill ta vara på det. Enligt författarna till boken hemligheten så leder dagliga mindfulness övningar till en annorlunda verklighetskänsla, större stresstålighet, mindre risk för att bli deprimerad och starkt ökad förmåga att stå emot att ryckas med av tankar och känslor. Ju mer du håller på desto större kommer förändringen bli. Övar man en stund om dagen i ett par månader så har det visat sig ge påvisbara skillnader i hjärnans sätt att tänka.

Även i relationer kan man öva sig i mindfulness och på så vis stanna kvar i stunden istället för att planera vad som ska ske härnäst i er relation. På en dejt kan du se till att uppleva stunden genom sinnen så som känsel, smak, syn, hörsel, andning etc. Vandrar tankarna iväg så noterar du att de finns där och sedan riktar du återigen fokus mot er två som just nu träffas.

I boken finns det olika övningar som presenteras som jag inte tänker gå in på direkt här. Det finns också en bra app som heter pzizz. Här finns inspelade ljudspår som guidar en igenom meditationen. Dessa tycker jag är bra om man är ovan. Jag kommer börja lite smått med 5-10 minuter om dagen  för att sedan öka stunderna efter hand som det känns rätt. 18 juli ska jag lägga på minnet och den dagen ska jag fundera lite extra över vilken effekt mindfulness övningarna haft på mig.

Idag när jag var på väg hem från jobbet trött efter en 12 timmars dag så ringde jag min mamma som jag brukar göra på måndagar. När hon svarar hör jag direkt att hon låter slirig på rösten och jag vänder direkt taggarna utåt. Båda mina föräldrar dricker alldeles för mycket och det är något som oroar mig och gör mig rädd. Jag vet inte om man kan säga att de är alkoholister för jag vet inte var gränsen för alkoholism går. Men att de inte har en sund relation till alkohol är något som är säkert. De är sedan många år skilda och lever i nya relationer. Jag skulle tro att de dricker någon form av alkohol varje dag.

Överlag tycker jag det är otäckt att se människor förändras när de dricker alkohol men att se sina föräldrar ändra beteende berör mig otroligt mycket. Pappa kan bli näst intill elak i sina kommentarer och väldigt nonchalant. Mamma lägger till med någon sorts överlägsen ton och blir slö i tankarna.  Jag har tagit upp det med min pappa en gång, att jag tycker att han drycker för mycket men han menar på att han har läget under kontroll. Det är sedan svårt att gå vidare med det när jag inte får stöttning från andra runt omkring. Jag är 34 år och vet inte om jag ska ta ansvar för vad mina föräldrar gör. Men samtidigt kommer jag ångra ihjäl mig om det en dag skulle hända dem något och jag står vid sidan och tittar på.

Min irritation gentemot mamma idag är egentligen rädsla som dyker upp i min kropp. Rädsla över att något ska hända dem och ilska mot mig själv för att jag inte gör något. Jag är också arg på dem för att jag känner oro för dem. De är vuxna människor som borde ta hand om sig själva. Jag vet inte hur man borde göra i en sådan här situation. Jag antar att jag måste fortsätta min resa mot att bli stark i mig själv och först då kan jag hjälpa andra.

Det jag skulle kunna börja med att göra är att, om jag hör att någon av dem är berusade, så kan jag säga att jag ser hellre att vi pratar en dag när du inte druckit. Då behöver jag inte utsätta mig för en situation som jag inte vill vara i. Så småningom är jag stark nog att säga till dem att jag älskar dem otroligt mycket och uppskattar allt de gör för mig. Att deras alkoholvanor oroar mig att jag blir rädd för att de skadar sig själva och att det leder till att jag mister dem.

Jag tycker att det är obehagligt att posta det här inlägget för jag säger aldrig till någon att jag tror att mina föräldrar har alkoholproblem. Genom att posta det sätter jag ord på tankar och känslor jag har inom om mig och det blir på något sätt mera verkligt. Är det kanske en början till att våga öppna upp och prata om det?

Nästa verktyg som tas upp i boken Hemligheten är den lilla och den stora människan. Detta verktyg handlar om våra känslor. Man tar i boken upp att känslorna är förutsättningen för att vi ska uppleva att vi lever. Man säger också att det finns 9 grundkänslor i våra liv: Intresse, glädje, förvåning, rädsla/oro, sorg/nedstämdhet, skam, ilska/irritation, avsky & äckel/avsmak. Ibland använder vi oss av andra ord men egentligen är det någon utav de ovanstående känslorna som vi känner. De menar exempelvis att det är lättare att säga att vi är bekymrade när det egentligen handlar om att vi är rädda. Har vi från barndomen lärt oss att undvika vissa negativa känslor då utgår vi ofta automatiskt ifrån att det är något fel med situationen när negativa känslor uppstår. Författarna till boken menar att relationer skapar både positiva och negativa känslor, det är fullt naturligt. Gör vi då associationen att negativa känslor är något vi ska undvika då tänker vi direkt att något är fel med relationen.

Vidare pratar man om att många försöker undvika vissa känslor då vi tror att de ska utlösa beteenden som vi lärt oss är oacceptabla. När vi i framtiden känner en känsla bör vi istället undersöka hur känslan känns i kroppens muskler, i magen och i vårt sätt att andas. Du ska föreställa dig beteendet som är kopplat till känslan och notera att det inte är nödvändigt att agera på det viset bara för att du tillåter dig att uppleva känslan. Tänker du att ledsamhet är kopplat till beteendet storgråta så behöver du alltså inte agera på detta utan enbart känna in känslan. Man menar också att det är viktigt att inte bara uppleva och namnge känslan utan även att kommunicera den.

Verktyget den lilla och den stora människan är till för att skilja känslor från tankar. Tankar utlöser många gånger en känsla och en känsla utlöser många gånger en tanke. Genom detta verktyget ska du tänka dig att det finns två versioner av dig själv. Den stora människan har hand om dina tankar och den lilla människan har han om dina känslor. Vi människor rådfrågar dessa två människor olika mycket. Vissa människor lyssnar enbart på sina tankar och andra främst på sina känslor. Tanken med verktyget är att få de båda människorna att samverka och tillåtas dominera i de situationer de är bäst lämpade. Genom att göra övningen kan man tydliggöra sina känslomässiga behov om det behövs eller bryta känslornas grepp om det behövs. Man får alltså tankarna och känslorna att samspela.

Jag skulle tro att jag är en relativt känslomässigt styrd person. Jag agerar snabbt utefter de känslorna jag har i kroppen utan att alltid rådfråga mina tankar. När jag läste om verktyget dök ett scenario upp i huvudet. En dag hörde H inte av sig på hela dagen. När det började bli sent och han fortfarande inte svarat på mina SMS så börjar jag bli riktigt rädd. Jag lyssnar enbart på den lilla människan och känslan av rädsla har lett mig till katastroftankar. Hade jag i det här läget frågat den stora människan varför H inte hört av sig så hade denna människan kunnat se lugnare på situationen och sett andra möjliga förklaringar som inte hade med bilkrascher etc. att göra. På så vis hade jag kanske lagt mig något lugnare eftersom både mina känslor och tankar hade fått komma till tals.

För min del är det också ett problem att identifiera känslor. Jag tror att det har att göra med att jag agerar så impulsivt att jag hinner inte tänka efter vilken känsla det är jag har i kroppen. En bra övning för mig är att stanna upp och sätta mig ner och blunda. Fundera över hur det känns, var det känns, på vilket sätt det känns etc. Jag vet att jag vid många tillfällen när jag ska beskriva en känsla blir lite stressad för jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den och därför har jag svårt att kommunicera till någon annan hur det känns. Jag hoppas att jag genom att öva mig på att identifiera känslorna i framtiden kan bli bättre på att uttrycka dem. Positiva känslor brukar aldrig vara något problem men negativa känslor är det svårare med. Kanske har jag inte tillåtit mig att känna dessa känslor då jag starkt kopplar dem till ett beteende som jag vill undvika?

Idag stötte jag på ett bakslag och jag föll för mina impulser. H hade postat ett foto på Instagram och jag kommenterade utan att tänka mig för. Eller jag trodde att jag hade kommenterat. När jag sedan inte såg min kommentar trodde jag att han hade plockat bort den och hela maskineriet gick igång. Jag drog in honom i karusellen trots att jag vet att han behöver tiden för sig själv. Jag lyssnade för mycket på vägskyltarna längs med vägen.

Gjort är gjort och jag kan inte ändra det. Jag kan bara jobba vidare och ta lärdom ifrån den känslan jag har i kroppen just nu. Jag föreställer mig istället hur jag ska göra nästa gång jag hamnar i ett liknande läge. "Jag ser en bild som han har postat. Jag ler inombords glad över att han verkar må bra och över att han gör saker som får honom att må bra. Jag lägger ifrån mig telefonen och har en varm känsla i kroppen."

Ibland kommer man av sig och gör snedsteg. Jag tror att det är viktigt att inte anklaga sig själv utan snarare se situationen som en lärdom. Nu kan jag måla upp bilder i huvudet av hur jag vill göra nästa gång jag ställs inför en liknande situation. När ett sådant tillfälle kommer har jag då en bild i huvudet av hur jag vill sköta  situationen och det blir lättare att agera på det viset.

Forget the past, remember the lesson

Idag var en sådan dag då jag tänkte att jag höjde reglaget för willingness till 10. Jag hade bestämt mig för att springa idag men från det att jag vaknade dök det upp vägskyltar längs vägen som sa "det kommer bli tungt idag" "är det inte bättre att vara hemma och städa?" "Jag kan ju springa en annan dag". Jag valde dock att bara läsa vägskyltarna och ge mig av. Naturligtvis kändes det tungt för de hade jag ju redan bestämt mig för innan jag gav mig iväg. Jag såg då reglaget framför mig och höjde det till 10. Jag valde att utstå visst obehag framför det lidande jag skulle uppleva ikväll, besviken på mig själv för att jag ge efter. Nu känner jag mig istället stark och stolt och jag har dessutom lite energi åt att städa av lägenheten